Att bli döv på ena örat

"När jag först upptäckte hörselnedsättningen var försämringen så liten att jag trodde att mitt öra var tillfälligt igentäppt eller att den berodde på något annat som skulle försvinna efter ett litet tag. Till en början flyttade jag bara telefonen till det andra örat och fortsatte att leva som vanligt, men min hörsel kom inte tillbaka. Föga anade jag att det berodde på en akustisk neuroma och att jag inom åtta veckor efter min diagnos skulle vara döv på ena örat", förklarar Kris.

"Dövhet på ena örat är en omtumlande upplevelse. Den är mycket isolerande - ingen kan se handikappet och alla förväntar sig att man ska bete sig som vanligt. Men det går inte.
 
Den svåraste biten för mig var att komma hem med min son Parker från sjukhuset och oroa mig för att jag inte skulle kunna höra honom. Det var hjärtslitande för mig att inte kunna veta ifall min grät och behövde sin mamma.

Jag tyckte även att det var knepigt att gå ut bland folk, till och med att umgås med vänner. Jag försökte ständigt räkna ut var jag måste sitta eller stå för att kunna höra och delta i samtal. Jag brukade le till svar utan att ha en aning om vad saken gällde. Jag kände att människor tröttnade på att jag frågade: ‘Va?’ ‘Hur sa?’ och jag blev så utmattad av att försöka hänga med att jag helt enkelt slutade att fråga", fortsätter Kris.

"Jag började memorera svar. Om jag gick till mataffären, visste jag att de alltid brukade fråga ifall jag ville ha mina varor i en plastkasse eller i en papperspåse. Därför försökte jag föregripa frågan eller, om de hann fråga först, hade jag förberett mitt svar. Eftersom jag hade en liten son stannade människor ofta upp för att beundra honom och ställa frågor till mig. Därför hade jag svaren färdiga redan innan de frågade: ‘Han är en pojke och han är sex veckor gammal.’ ‘Han heter Parker.’ ‘Han är mitt första barn’ Ibland talade människor till mig på min ‘blinda frågor’ och stirrade på mig medan de förväntade sig ett svar. Jag är övertygad om att de tyckte att jag var ohövlig.

När jag åkte bil tillsammans med min man och satt i passagerarsätet, var det otroligt svårt att höra honom. Det var plågsamt att försöka vrida så mycket på huvudet att jag skulle kunna höra vad han sade. Det är en otrolig lättnad för mig att ha Ponto Pro. Jag vänder fortfarande automatiskt upp mitt ‘goda öra’ och måste påminna mig själv om att jag inte behöver göra så längre", säger Kris.

Min Ponto-behandling

"Jag fick min Ponto Pro fyra månader efter min kraniotomi. Operationen var mycket enkel. Det enda jag behövde göra var att sköta om sårområdet medan det läkte, och tre månader senare var det dags att sätta min Ponto Pro på plats.

När jag satte på mig Ponto Pro för första gången kände jag mig som ett barn på julafton. Jag grät. Jag ville springa rakt ut på gatan och prata med folk. Jag kunde inte fatta att jag nu kunde fånga upp ljud på min döva sida. Jag skrämdes av ljud som jag hade glömt bort att de fanns. Efter bara ett år hade jag glömt massor av de vardagsljud som människor med normal hörsel hör jämnt och ständigt. Jag var så uppspelt att jag kramade om min kirurg!"

En nyvunnen frihet

"Det är otroligt befriande bara att veta att jag inte måste kompensera min ‘blinda fläck?’. Nu kan jag höra de ljud som Parker ger ifrån sig när jag håller honom och matar honom. När han vaknar eller gör små ljud i baksätet i bilen, kan jag höra honom. 

Man inser inte vad man har missat förrän man börja höra saker igen som exempelvis fotsteg eller rinnande vatten eller ljudet av min hunds tassar på trottoaren. 

Minst en gång per dag håller jag för mitt hörande öra och förundras över allt jag kan höra med min Ponto Pro-hörapparat. Den är mycket bekväm att ha på sig och jag bär den hela dagen, förutom när jag duschar.  För det mesta tänker jag inte ens på att den sitter där.

Ingen lägger märk till den, Men jag är stolt över den. Jag svarar gärna på frågor om min Ponto Pro-hörapparat. Jag tycker nog att det är fånigt att man skulle skämmas för att använda hörapparat. Den har inneburit en enormt positiv skillnad i mitt liv. Jag tycker att tekniken är helt fantastisk. Jag vill gärna dela med mig information om den för att kanske kunna hjälpa någon annan som också skulle kunna ha nytta av den", säger Kris.

Den första gången

"Jag känner att jag behöver min Ponto Pro lika mycket för min familjs skull som för min egen. Jag är 29 år. Jag har många år framför mig och att jag skulle leva i ett mörker utan ljud skulle vara en lika stor förlust för min man och min son som för mig. Nu behöver min man inte tänka på att han måste sitta på en viss sida om mig. Han behöver inte anstränga sig speciellt för att bekräfta att jag har hört honom. Jag måste påminna honom: ‘Michael, du behöver inte dubbelkolla längre - jag kan höra dig!’  Han kan till och med prata med mig från andra änden av rummet", förklarar Kris.

Därför valde jag Ponto Pro

"Jag gjorde en massa efterforskningar och bestämde mig bokstavligen talat inte förrän en eller två månader innan jag valde Ponto Pro. Eftersom jag sysslar med medicinsk försäljning tyckte jag att det var min plikt att undersöka vilka alternativ som fanns. Eftersom benförankrade hörsellösningar är implanterbara enheter, var det inte ett lättvindigt beslut från min sida. Jag pratade med kirurger, patienter och företagsrepresentanter. Det råder ingen tvekan om att jag fattade rätt beslut när jag valde Ponto Pro. Jag sa till min läkare: ´Jag vill ha den mest avancerade och nyaste teknik som finns att tillgå.´ I slutänden valde jag Ponto Pro för dess prestanda, enkla användning, fastsättningsmekanism och tekniska framsynthet. Jag gillar utseendet på Ponto Pro och att den är enkel att använda. Jag ville ha en hörapparat som jag kunde ta på och smidigt komma åt knappen. Jag är stormförtjust i min Ponto Pro!
 
Jag berättar om min Ponto Pro för alla som vill lyssna. Jag är medlem i ett online-forum för personer med akustisk neurom på Acoustic Neuroma Associations webbplats. Jag är en av de första som ska få den nya Ponto Pro. 

Jag får höra många berättelser från andra medlemmar på forumet om vilka problem de har haft med andra benförankrade hörapparater - de har fått skicka tillbaka dem för reparation eller haft problem med återkoppling. De tror inte att det är sant att jag inte har upplevt några som helst problem med Ponto Pro!”

 

Självförtroende på jobbet

"Jag arbetar som säljare på ett företag som säljer medicinska enheter och ska snart gå tillbaka till jobbet efter min mammaledighet. För bara några månader sedan hade jag ingen aning om hur jag någonsin skulle kunna återvända till jobbet och sköta det på ett bra sätt. Men nu när jag har min Ponto Pro har jag fått förnyat självförtroende när det gäller att klara av arbetet.

Jag tror att hela den här processen har hjälpt mig att förstå att hörselnedsättning inte bara är något som drabbar gamla människor. Man vet aldrig när livet växlar in på ett oväntat spår. Det känns så slutgiltigt när man får beskedet om att man kommer att bli döv. Det känns så oöverkomligt permanent. Bara det att veta att det fanns ett alternativ jag kunde pröva, gav mig hopp att fortsätta. Jag hoppas verkligen att min berättelse kan bidra till att minska människors oro och sprida denna medvetenhet", avslutar Kris.